Ibland undrar jag hur lång tid det ska ta att vänja sig vid en livsstil. Jag har pluggat i tre år snart (-en termin när jag bodde i London), fortfarande tycker jag att det är svårt att hänga med ibland. Speciellt nu i början av en kurs, jag lär mig aldrig att man inte mjukstartar på högskolan utan kör igång full fart direkt. Eftersom jag var sjuk förra veckan missade jag två föreläsningar. Fick papper av klasskompisar med instruktioner, de glömde dock säga när sakerna skulle vara klara så till imorgon ska jag redovisa ett föreläsningsunderlag. Får skriva ihop nåt under kväll, jisses! Vet inte ens vad jag ska skriva/prata om. Funderar på att prata om relevansen av yrkesförberedande utbildningar på gymnasiet kontra samhällets krav.

Idag efter föreläsningen kom en tjej som jag pluggar ihop med/umgås lite med och frågade om jag kunde följa med henne och köpa byxor. Hon hade fått blod på sina... jaså tänkte jag, en liten olycka. Så var det inte, hennes buss på morgonen hade kört på en kvinna, så det var där blodet kom ifrån. Stackarn, hon var nedstämd hela förmiddagen men jag ville inte säga nåt för man vet aldrig vad det kan vara. Nu förstår jag varför, hon var chockad. Såna saker får mig att inse hur snabbt livet kan ta slut...