Jag var tvungen att åka och handla idag. När jag började tänka på att göra mig i ordning kom det över mig, panikångesten. Ibland slår det bara till. Jag brukar försöka vänta ut det och göra saker som jag egentligen inte gillar, bara för att komma över det. Men idag fungerade det inte, jag stog till och med i ytterkläder redo för att åka, men det gick inte. Jag ville bara lägga mig ner och gråta. Tack och lov så har jag en mamma som förstår och som följde med mig. Det är så konstigt för vissa situationer klarar jag utan problem medans andra blir jätteprojekt. Det kan vara svårt att förklara för någon som inte förstår, det kan låta överdrivet och som en bortförklaring, som att jag använder mig av detta för att slippa ur vissa situationer. Tro mig, om jag kunde slippa panikattackerna så skulle jag gärna göra det! Men vissa saker får man lära sig att leva med.