Ibland är det helt fantastiskt att jobba med barn. Igår gick jag till jobbet med tre dagar otvättat hår men i en annorlunda frisyr. Sa till några killar som klättrade i ett träd att hoppa ner (tills jag fann mig själv och bad dem att faktiskt klättra ner försiktigt). Den ena stannade upp mitt i nedklättringen, tittade på mig och sa: "Men Ms, vad fin du är i håret idag". Jag blev alldeles lycklig och kontrade med: "Vad gullig du är! Men du ska inte tro att du får vara kvar där uppe för det..." Gick därifrån och mötte en elev som jag har haft lite problem med. Även han stannade upp med det han gjorde och sa: "God morgon Ms, vad fin du är idag".

Hur lycklig blir man inte! Jag växte en hel centimeter så nu mäter jag nog 163,5 cm, minst! Barn är allt fina när de väl vill!

I'm back! Försöker just nu att visa hösten att den inte kan vinna över mig. Jag ska minsann inte krascha i år igen under denna mörka period. Än så länge går det fint... Jobbet rullar på och det är skönt att ha heltidssysselsättning efter så många år i skolbänken.

Laddar för nästa helg då jag ska besöka fina I i Hufvudstaden. Blir en helhelg med mys, utgång och fina människor. Ska suga åt mig all energi!

Men först blir det en arbetsvecka som jag hoppas ska flyga förbi. Börjar imorgon med biomys... varför inte lysa upp måndagstristessen? =)

Jag vet jag vet jag vet.... Är mycket som händer i mitt liv just nu! Har gått och blivit ordentligt sjuk också.

Något som jag egentligen ogillar starkt är att prata drömmar men jag måste berätta kortfattat om min inatt. Var hos barnmorskan (nej jag är inte med bulle i ugnen), på rutinkontroll. Men istället för att genomföra undersökningen började hon måla mina tånaglar. Helt plötsligt kom en barnkör in och sjöng (maskineriet var täckt av någon sorts sjukhusrock). Det sjuka var att det inte kändes så absurt utan ganska så naturligt....

Om någon kan tyda detta så let me know!