Sådär, då var väskan så gott som färdigpackad efter sisådär fyra-fem ompackningar. Om det finns nåt jag är dålig på så är det att packa, jag vill ta med mig allt jag äger, vilket såklar inte skulle hålla flygmaxvikten på 20 kg. Började dagen med att städa ur lägenheten en sista gång. Efter det åkte jag tillsammans med min mor och åt en hallonsnäcka på Slagsta Glass. Är ju tradition att äta där på skolavslutningsdagen som för mig fick bli idag. Ikväll vankas det grillat med familjen, något som också har blivit något av en tradition, att grilla kvällen innan jag ska flytta.

Då var det slut på ännu en period i mitt liv och en ny era är på väg. Varje era kräver sitt soundtrack. Den här gången är det Paolo Nutini som gäller, speciellt sången "New Shoes", fantastisk sång som känns som att den passar i mitt liv som det ser ut just nu. Har haft många andra soundtrack under åren som gått, efter gymnasieperioden var det "Det är över nu" som spelades flitigt, inför Australienresan var det "nej" med Raymond och Maria, där det sjunger att de aldrig kommer komma tillbaks. Den passade in, tyckte jag då. Under resandets gång spelades "Leaving on a jetplane" konstant eftersom vi under ca 3 månaders tid lämnade en massa städer, dock inte med flyg utan med den lite mindre glamourösa Greyhoundbussen. Min tid i Skellefteå var fylld med så mycket musik att jag inte kan bestämma vad som skulle kunna återspegla den tiden. Om jag måste välja så säger jag nog "Dance to get laid" av The Trams, ha ha!

Dags att dra vidare. Ska försöka hålla bloggen uppdaterad.

Ses när vi ses!

Jag har funderat på en sak nu i någon vecka. Aldrig tidigare när jag har begett mig någonstans har jag blivit bemött som nu när jag har bestämt mig för att flytta till London. När jag åkte till Australiten var reaktionerna lite halvlama, folk muttrade något som "oj, kul för dig" eller "vad ska du göra där egentligen?". För att inte tala om när jag beslutade mig för att Skellefteå skulle vara min bostadsort för en tid framöver, kommentarer som "nämen norrland, är det något för dig?" eller "usch, tråkigare stad får man leta efter" rasade över mig. Jag har i och för sig aldrig brytt mig om vad någon har sagt men snälla, lite entusiasm om jag får be. Den sökta entusiasmen har jag mött nu, med råge. Som om alla har hållt inne på den fram tills nu. Jag har blivit bemött med lyckönskningar från alla jag träffat under de senaste veckorna. Till och med damen på elbolaget önskade mig lycka till, doktorn på vårdcentralen, handläggaren på försäkringskassan, ALLA tycker att mina planer låter extremt spännande och önskar mig all lycka i världen. Vad är det som är på väg att hända?! Håller Sverige på att tappa avundsjukan? Har någon spetsat vattnet med Prozac eller något annat spännande? Jag klagar absolut inte, tvärtom, tycker jag att det är en fantastisk utveckling och önskar att alla kan vara så jämt. Oavsett vad någon tar sig för så borde det få höra "Oj, vad spännande", "lycka till", "härligt att du vågar" och andra uppmuntrande saker! Jag kommer i fortsättningen att i alla lägen försöka lägga den svenska avundsjukan (som de flesta av oss har i generna) åt sidan och glädjas med andra och lyckönska dem oavsett vad de tar sig för!

Nu börjar paniken stiga, jag har nämligen bokat mitt flyg med SAS. Det känns just nu inte som det smartaste draget. Håller alla tummar och fingrar korsade för att de ska komma överens och lägga ner strejken! Annars vete tusan hur jag ska ta mig till London i helgen! Men det löser sig väl, antar jag. Det brukar göra det. Utflyttad är jag i alla fall från min lägenhet så nu är det bara städning kvar, jippi!

Då var det en ny vecka igen. Som kommer att fyllas med plugg, måste måste måste börja plugga till duggan som är imorron och sen skriva klart min uppsats, Suck! När det är över måste jag boka flyg, säga upp lägenheten + en massa andra flyttfix. Hela nästa helg är uppbokad med födelsedagsfirande! På torsdag är det jag själv som ska firas av mina syskon sådär en månad i efterskott, detta görs som vanligt med ett jättelass kroppkakor! MUMS! Sen är det 40-års grillfest på lördag och fika på söndag för att fira min 14-åriga systerdotter. Märkligt fenomen att så fort det ska firas så ska det ätas, äh ska inte klaga! Det är bara häääärligt! Ska bli riktigt hälsosam när jag kommer till London! Har ju gratis medlemskap i ett healthcenter, yeah! Läste någonstans att det är jätteinne att powerwalka just nu i London, något som jag redan är kalasbra på! Får köpa på mig snygga Stella träningskläder och ge mig ut och va trendig helt enkelt!

Då var det fixat och klart, börjar jobba som nanny i London den 1 juni. Helskoj ska det bli. Men herregud vad det är saker jag måste ta tag i innan jag åker. Till att börja med måste jag flytta ut ur min helt fantastiska lägenhet, kommer att göra det med stor sorg i hjärtat. Bättre lägenhet kommer att bli svårt att hitta igen! Förhoppningsvis kommer min käre vän Elin och hennes Tomi att ta över den så den försvinner inte ur mitt liv för evigt. Måste säga ifrån två jobb här i Sverige, här går folk arbetslösa och jag har massor av jobb som jag gärna delar med mig av! Försäkring, hur gör man med sånt när man bor i ett annat EU-land? Inte en aning har jag men det är en av alla de saker som jag måste ta reda. Samtidigt som jag fixar och donar måste jag skriva en uppsats om Penningpolitiken i Sverige, plugga till den sista duggan samt till tentan, Puh! Hur ska jag hinna med? Har lovat att fika med Elin och den nyhemkomna Anna imorgon eftermiddag och under kvällen ska jag roa min Isabel som kommer hem över helgen! Hur ska detta gå? Kanske ska börja använda min almanacka, va rätt bra på det i Skellefteå men här nere är allt bara ett enda stort kaos! Sökes: Flexibel assistent som kan styra upp min vardag.

Hej så länge!

Så, då var det bestämt. Studieuppehåll i ett år, fantastiskt skönt måste jag säga! Kanske kan tyckas dumt eftersom det bara är ett år kvar till jag kan ta ut min fil. kand. i företagsekonomi men vad tusan jag är så trött på att plugga, jag måste få leva lite också vilket jag inte har gjort på ca 2 år nu. Ska bli så skönt att bara jobba, tjäna pengar och göra precis vad jag vill. För de som lyssnar/tittar på Vakna på TheVoice/kanal 5 hörde kanske imorse att min käre vän outade att jag förmodligen åker tillbaka till London för att stanna där i ca 1 år. Ska det komma fram så är det väl lika bra att det görs med klass! Så ser iaf planen ut. Snart är den här terminen slut även den och då packar jag mina grejer och åker... igen! Fabulous! Big Ben, here I come!