Det här med barn

Efter att ha väntat och längtat så att jag nästan gav upp kom hon, lilla E och fort gick det. På 4 timmar från första värken, var hon ute. Att föda barn var... inte så farligt som jag trodde. Jag vet att de finns de som ligger i timmar med värkar och det kan jag tänka mig är jobbigt och frustrerande. Det är alltid jobbigt att inte veta hur lång tid det ska ta. Jag hade värkar dygnet innan hon föddes men de avtog, oj vad ledsen jag var! Jag ville ju inget annat än att föda barn. När värkarna väl satte igång kvällen efter blev de starka och täta direkt så jag slapp all "onödig" väntan. Vi åkte in, blev inlagda, 2,5 timme senare efter ett misslyckat försök till att sätta epidural, började krystvärkarna och 12 minuter senare är lillsnuttan född! Jag blundade mig igenom värkarna, tillsammans med en jäkla massa lustgas. Och ja, det svider att föda barn men inte var det så fruktansvärt som jag hade trott. Något jag inte var inställd på som fortfarande är jobbigt och frustrerande är hur ont det gör att amma! Det är det ingen som talar om! "Att föda barn gör ont, bla bla bla..." Men inget om amningen! Hur bröstvårtorna blöder, ömsar skinn och är fulla med blåsor. Hur det gör ont i varje liten del av kroppen och varenda liten muskel spänner sig så snart barnet gråter och visar att det vill äta. Hela min kropp skrek "Nej!!!". Varför pratar ingen om det? På föräldragruppen vi gick på fick vi se filmer om amning och vi diskuterade ämnet men aldrig hörde jag någon prata om ofantlig smärta så att man vill slita ut sina bröst! Och ja, det blir bättre, lite för varje gång men vägen till det här fina som ska knyta band mellan mig och mitt barn, är fortfarande lång! Jag kämpar varje dag. Försöker känna glädje när hon vaknar för jag vet att vakentid = amningstid. Jag vägrar att ge upp. Jag har bestämt mig sedan länge för att amma mitt barn och det ska jag göra också!! 

Och så kom hon...

Mitt älskade lilla hjärta! Åtta dagar efter beräknat datum, långt från alla namnsdagar och 121212-datum! Den finaste ungen i världen!

Lucia

Och nej, fortfarande ingen bebis. Jag har börjat ge upp tanken på att mitt barn ska födas i år trots att jag vet att h*n snart är här.
 
Idag avundas jag alla som sett och lyssnat på luciatåg. Jag älskar lucia, det är något extra fint och magiskt över att lyssna på finstämmig sång i mörkret med bara ljus tända. Själv har jag precis avnjutit en luciakonsert på SVTplay. Det är det närmaste ett luciatåg jag kommer idag.
 
 

Känslan...

...när hela kroppen skriker efter en skinksmörgås, jag tar fram allt för att griljera min inköpta julskinka och inser att den inte är tillagad, ha ha! Det är tur att tid är det jag har just nu. Så nu står den sedan snart två timmar tillbaka i ugnen och lagas.

Fan!

Ber om ursäkt att det dröjt med uppdatering. Anledningen är helt enkelt att min bloggapp i mobilen inte har fungerat! Jag tycker att det är så sjukt bra och enkelt att blogga genom appen! Ibland går jag in och fixar lite länkar och liknande i datorn i efterhand.

Hur som helst så är jag lika gravid som sist! I måndags skulle barnet i fråga komma men icke! Jag är nu gravid i v.41!!! I tionde månaden!!! Tionde!!! Känner mig så jäkla lurad! Var är barnet? Jag tänkte att h*n skulle hålla sig till idag 12.12.12 men nej, det passade visst inte heller herrn eller damen! Jag skiter i det här nu! Jag kommer aldrig att få träffa mitt barn! Alla och då menar jag precis ALLA har redan fött sina barn före mig! De som är gravida oavsett hur långt gångna, kommer också föda före mig! Argh!!!

Ljusgjutning

Jag brukar spara alla stearinstumpar som blir över efter höstens och vinterns alla ljus och smälta dem för att göra nya ljus. Superenkelt och pyssligt. Just idag hade vi en glasburk med ljus som doftar "ginger and passion" från Lagerhaus. Tyvärr brann bara mitten upp så att sidorna på burken var fortfarande fulla med stearin men ingen veke fanns kvar att elda. Jag skar loss stearinet som var kvar och blandade det med andra överblivna stearinpluttar. Smälte alltsammans i en gammal konservburk i vattenbad, stoppade i en veke från panduro i glasburken, hällde över stearinet och vips hade vi ett nytt väldoftande ljus!
 

Ett köttigt kilo

Vissa kvällar får jag någon sorts galen energi trots att kroppen egentligen är helt slut. Här om kvällen fick jag för mig att göra lite köttbullar. Eftersom sambon är vegetarian och endast äter kött om det är hemmaproducerat är köttbullar lyx i vårt hem. Vi hade älgfärs (skjutet och styckat av min alldeles egna morfar) tänkte jag fylla frysen med färdiga köttisar för de dagar framöver då vi inte orkar laga mat. Jag började med ett halvt kilo färs men tyckte det såg så snålt ut så på bilden ser ni ett helt kilo köttbullar. Och jäklar vad goda de blev!

Kaos

Fy bubblan vilket snöoväder det är idag! Tanken var att jag skulle åka och handla med min mamma men ingen som inte måste bör ge sig ut i snöyran. Istället har jag spenderat första delen av dagen i soffan drickandes varm choklad och te.

Känner mig allmänt trött idag och barnmorskan har sagt att jag ska sova när jag kan, oavsett tid på dygnet så därmed säger jag tack och god natt trots att klockan är mitt på dagen!

Finbesök

Eftersom jag är helt slut just nu har jag sagt ifrån alla sorters visiter i hemmet. Men när finaste vännerna som har ställt upp så oerhört mycket ville komma över en sväng på en fika kunde och framförallt VILLE jag inte säga nej! Så vad annat gör man än att duka upp med fikabröd, kaffe och varm choklad med marshmallows och grädde?

Första advent

Jag lever ihop med en julfascist! Det betyder att jag inte har fått dricka julmust och inte äta något juligt förrän den här helgen! Så igår när första advent äntligen var här, dukade vi upp till adventsmys. Vi drack bourbonlagrad julmust från Nygårda, åt Claras mazarinsockerkaka och saffransskorpor medan ljusen brann i hela hemmet och vi såg helgens avsnitt av julkalendern. Och nej, fortfarande ingen bebis!

princessanna

kontakt: princessannablogg@hotmail.com

RSS 2.0