Nu har vi haft två fantastiskt fina veckor ihop, sambon, dottern och jag. Solen har visat sig VARJE dag. Vi har promenerat, shoppat, grillat, tagit tupplurar på eftermiddagarna och bara myst. Imorgon ska sambon jobba igen, som vanligt.

Jag ville göra något fint vår sista lediga dag så jag tog dottern, smög ner i köket och stekte pannkakor. När sambon fått sovmorgon en timme gick jag upp och proklamerade att frukosten var serverad.

Eftersom jag inte gillar sylt svepte jag ihop lite rårörda bär. Blåbär och hallon från frysen tinades och rördes ihop med socker och limesaft.

Jag har alltid varit en enorm köttälskare.Jag kallade mig tidigare för kötterian. När jag träffade min sambo föll jag direkt. Ett litet problem bara, han är vegetarian. Inte ens fisk och skaldjur äter karln. Första gången jag skulle bjuda honom på middag hade jag sån megaångest. Vad tusan skulle jag bjuda på? Det hela slutade med att jag bjöd på hemmagjord pizza med ruccola och tzatziki. Det blev en succé och han föll för mig också.

Men sen då? Jo, jag kämpar hela tiden för att komma på nya matidéer. Just nu försöker jag dessutom hålla igen lite på kolhydraterna. Det är väldigt meckigt med veggomat. Men vad tusan! Vad är väl livet utan utmaningar?

Slängde ihop ett gäng citron-, blåbärs-, vinbärs-, halloncupcakes med fluffig marängfrosting. Nu till den stora frågan, vem tusan ska äta upp dem?

Vissa kvällar får jag någon sorts galen energi trots att kroppen egentligen är helt slut. Här om kvällen fick jag för mig att göra lite köttbullar. Eftersom sambon är vegetarian och endast äter kött om det är hemmaproducerat är köttbullar lyx i vårt hem. Vi hade älgfärs (skjutet och styckat av min alldeles egna morfar) tänkte jag fylla frysen med färdiga köttisar för de dagar framöver då vi inte orkar laga mat. Jag började med ett halvt kilo färs men tyckte det såg så snålt ut så på bilden ser ni ett helt kilo köttbullar. Och jäklar vad goda de blev!

Jag lever ihop med en julfascist! Det betyder att jag inte har fått dricka julmust och inte äta något juligt förrän den här helgen! Så igår när första advent äntligen var här, dukade vi upp till adventsmys. Vi drack bourbonlagrad julmust från Nygårda, åt Claras mazarinsockerkaka och saffransskorpor medan ljusen brann i hela hemmet och vi såg helgens avsnitt av julkalendern. Och nej, fortfarande ingen bebis!

Idag har jag haft konstiga känningar i magen. Jag vill nog att bebis ska ligga kvar och jäsa i minst en vecka till, sen är jag redo! Så, för att lugna mig själv och tänka på något annat bestämde jag mig för att baka lussebullar att fylla frysen med.

Eftersom jag inte alls är förtjust i russin gjorde jag bullar med mandelmassa och pärlsocker. Jag provade dessutom att baka dem i muffinsplåtar. Första plåten gick toppen. I den andra var bullarna lite väl stora så att fyllningen rann över vilket gjorde att köket rökfylldes och brandvarnaren gick igång! Gaaah! Oh well, så länge bullarna blir goda!

Fortsätter att sysselsätta mig och samtidigt tömma köksskåpen på ingredienser. Har ju ett gäng färska kryddor också, som jag bara inte kan hålla liv i, sedan lägenhetsfotograferingen. Dagens projekt blev därför en focaccia med fetaost och basilika.

Precis som vääääldigt många andra idag slängde jag ihop lite bullar. Tänkte spexa till dem lite med rosa pärlsocker vilket gjorde att de ser mer giftiga ut än spexiga! Oh well...

När jag och sambon flyttade ihop bakade vi alltid bröd. Första halvåret som sambos köpte vi inte ens en enda liten limpskiva. Månaderna gick, vi blev bekväma och allmänt slöa. Nu jäklar tänker jag ta nya tag. När jag ändå är hemma kan jag gott slänga i lite grejer i kitchen aid:en några gånger i veckan.

Idag blev det tekakor efter Leilas recept ur A Piece of Cake. Jag slängde dock i lite dinkelmjöl för att fortsätta tömma skåpen!

Så här inför flytten är det dags att tömma skafferiet. Jag vill inte dra med mig alla gamla mjöler, strössel och annat men jag vill absolut inte slänga något heller så nu bakas det lite varje dag för att vi ska "bli av" med allt!

Idag blev det en början på strösselrensning.