I totally agree

Såg precis det här klippet från gårdagens Efter Tio. För det första tycker jag att det är fantastiskt hur Annas första reaktion när hennes lilla tjej gråter är att ta fram bröstet, live-tv eller inte, barnets behov går först. Jag vet precis hur det är, det är därför jag inte är helt bekväm med att gå ut bland folk hur som helst än, för att jag inte är redo att dra fram tutten i tid och otid. Jag beundrar verkligen de som gör det, varför inte. Att amma är något av det mest naturliga som finns. Går man på en badstrand ser man mer bröst än om en kvinna ammar sitt barn.
 
Anyhow, det jag reagerade mest på i klippet är hur människor väljer att exponera sina barn i bloggar, på Facebook och Instagram. Jag tycker att man ska göra det som känns rätt men jag själv och min sambo har valt att inte lägga upp foton på Lilla E. Sambon är en av få som varken har Facebook eller Instagram och känner därför att han inte skulle ha någon som helst kontroll om det cirkulerade bilder på vårt barn. Jag vill bara inte. Lilla E kan inte bestämma om hon vill synas eller inte så därför låter vi bli. Jag har för mig, det var så förr, att både Facebook och Instagram äger rättigheterna till samtliga bilder. Det betyder alltså att bilden på mitt barn skulle kunna dyka upp var som helst, sålt av någon annan. 
 
Det mest spännande är att vi fått be alla som besökt oss sedan vi fick barn att inte lägga upp bilder på henne. Vissa har skrattat och sagt "Ha ha, nej, eller hur." tills de har förstått att vi inte skojat. Andra har sagt "Eeeh, nähä, varför inte?" och så har vi varit med om de som lagt ut bild utan att fråga. Det är vårt barn, vi bestämmer, oavsett om det verkar helgalet så är det vårat val.
 
Är det så konstigt?

Grattis på internationella kvinnodagen


“In 1921, early suffragettes often donned a bathing suit and ate pizza in large groups to annoy men…it was a custom at the time”
 
Via niotillfem som i sin tur via got a girl crush

Gaaah!

Det är fantastiskt med garage på vintern. Inte lika fantastiskt när garagedörren har frusit igen när sambon har bråttom till jobbet...

Lördagsmys

Idag packade vi in hela familjen i den lilla rosa bilen och begav oss till storebror med familj. Där bjöds det på grillad korv, en stor favorit. Under gårdagskvällen slängde jag ihop lite monkey bread medan dottern skrek sig tokig! Det är inte hennes grej att få sitta någon annanstans än i famnen hos någon. Spelar inte någon roll hos vem, bara det är en varm famn. Anyhooo bullen var väldigt uppskattad av den två-årige brorsonen. "Mmm god, mer tack."

Bra dag helt enkelt.

Den...

...när dottern tycker att tjugo över fem är en bra tid att börja dagen för att sedan somna om när jag är påklädd och klar. Argh!

Det här med rosa och blå kläder

För någon vecka sedan var vi på BVC. Sköterskan hade en student med sig. 
Studenten såg på Lilla E som för dagen hade en vit body och bruna byxor på sig, och sa: "Åh vad söt. Är det en pojke?". På något sätt kändes det som att jag var tvungen att försvara mitt barn och sa snabbt "Nej, det är en tjej. Hon har inte så mycket hår, jag vet.". Som för att ursäkta att mitt barn inte ser ut som den lilla tjej hon är. 
 
När vi var på babymassagen kräktes Lilla E ner sin body så jag fick byta kläder innan vi gick hem. Ögonbryn höjdes när jag drog på henne en blå body och mörkbruna byxor. 
 
Mitt barn har rosa kläder och klänningar men hon har även blå, gröna och gula kläder. Är det idag så konstigt att jag inte har allt i ljusrosa? Jag tycker absolut att man kan klä sina barn i "pojkiga" eller "flickiga" kläder. Men jag väljer att klä mitt barn i kläder som är fina, oavsett färg!
 
Det värsta är att jag känner att jag måste "ursäkta" mig för att jag inte är övertydlig med vilket kön mitt barn har!
 
Det är kanske så enkelt att det är min egen inställning som måste ändras...
 
 
Eller så fortsätter vi klä vårt barn i det vi tycker är fint och skiter i vad andra tycker!

Det här med barn

Efter att ha väntat och längtat så att jag nästan gav upp kom hon, lilla E och fort gick det. På 4 timmar från första värken, var hon ute. Att föda barn var... inte så farligt som jag trodde. Jag vet att de finns de som ligger i timmar med värkar och det kan jag tänka mig är jobbigt och frustrerande. Det är alltid jobbigt att inte veta hur lång tid det ska ta. Jag hade värkar dygnet innan hon föddes men de avtog, oj vad ledsen jag var! Jag ville ju inget annat än att föda barn. När värkarna väl satte igång kvällen efter blev de starka och täta direkt så jag slapp all "onödig" väntan. Vi åkte in, blev inlagda, 2,5 timme senare efter ett misslyckat försök till att sätta epidural, började krystvärkarna och 12 minuter senare är lillsnuttan född! Jag blundade mig igenom värkarna, tillsammans med en jäkla massa lustgas. Och ja, det svider att föda barn men inte var det så fruktansvärt som jag hade trott. Något jag inte var inställd på som fortfarande är jobbigt och frustrerande är hur ont det gör att amma! Det är det ingen som talar om! "Att föda barn gör ont, bla bla bla..." Men inget om amningen! Hur bröstvårtorna blöder, ömsar skinn och är fulla med blåsor. Hur det gör ont i varje liten del av kroppen och varenda liten muskel spänner sig så snart barnet gråter och visar att det vill äta. Hela min kropp skrek "Nej!!!". Varför pratar ingen om det? På föräldragruppen vi gick på fick vi se filmer om amning och vi diskuterade ämnet men aldrig hörde jag någon prata om ofantlig smärta så att man vill slita ut sina bröst! Och ja, det blir bättre, lite för varje gång men vägen till det här fina som ska knyta band mellan mig och mitt barn, är fortfarande lång! Jag kämpar varje dag. Försöker känna glädje när hon vaknar för jag vet att vakentid = amningstid. Jag vägrar att ge upp. Jag har bestämt mig sedan länge för att amma mitt barn och det ska jag göra också!! 

Ljusgjutning

Jag brukar spara alla stearinstumpar som blir över efter höstens och vinterns alla ljus och smälta dem för att göra nya ljus. Superenkelt och pyssligt. Just idag hade vi en glasburk med ljus som doftar "ginger and passion" från Lagerhaus. Tyvärr brann bara mitten upp så att sidorna på burken var fortfarande fulla med stearin men ingen veke fanns kvar att elda. Jag skar loss stearinet som var kvar och blandade det med andra överblivna stearinpluttar. Smälte alltsammans i en gammal konservburk i vattenbad, stoppade i en veke från panduro i glasburken, hällde över stearinet och vips hade vi ett nytt väldoftande ljus!
 

Det här med att vara gravid

Jag tycker alltid att jag läst och hört att gravid kvinnor har ett glow över sig, att de ser sådär äckligt heliga ut. Jag trodde att det var något som hände när man blev befruktad, att hela kroppen skulle få något fint och lugnt över sig. Fel fel fel vill jag bara säga. Det klart att det är smått fantastiskt det här med att något så litet, nästan icke-existerande kan bli till en liten människa. Jag och sambon har diskuterat det faktum att vissa kallar det mirakel och ja, har man kämpat länge känns det nog som ett mirakel men för oss, nä så svårt var det inte! Väldigt enkelt gick det faktiskt. Hur som helst så måste jag säga att graviditeten i sig än så länge har varit något av ett helvete. Nu när jag tänker tillbaka på de gångna 38 veckorna så har jag haft ont, ondare än någonsin tidigare och då har jag inte ens fött än. Ja, smärta är övergående och jag VET att jag kommer att ha glömt allt så snart jag har mitt lilla troll i min famn. Just nu är bland det bästa jag vet andra som skakar på huvudet och grimaserar lite när de ser tillbaka på sina graviditeter. Det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Alla gravida kvinnor mår inte toppen, känner sig som heliga Maria och att de är med om ett mirakel. Jag är sjukt less bara på alla bilder på gravidmagar på Facebook och Instagram tillsammans med ett leende, utsövt ansikte, print screens på samtliga graviditetsappar om hur långt gången man är tillsammans med små söta "Åh vad vi längtar", "Snart är du här hos oss" och "Mammas och pappas mirakel". Jag är less, jag vill föda barn nu, jag vill inte ha ont mer! 

Sorgliga bilder

Jag vet att alla mina foton här på bloggen ser så ledsna och sorgsna ut. De är för att de är tagna med min mindre bra mobilkamera. Vi har införskaffat en ny kamera men den ligger redo i bb-väskan. Plockar jag ut den nu kommer den bli kvar hemma så ni får nöja er med det lilla!

Hormoner hormoner hormoner

Det här med att vara gravid alltså... Just nu är jag som en pubertetsstinn tonåring i kropp och sinne! Jag är sur, jag vrålgråter (vi pratar hyperventilering och flygande snor), jag har fått monsterfinnar såväl i ansiktet som på ryggen och jag luktar svett för första gången i mitt liv. Tänk om man kunde donera hormoner till bättre behövande. Jag skulle lätt låta någon stoppa in en kran och tappa ur mig lite. Och värre ska det bli säger de, när det är amningsdags. Just nu gråter jag för allt som inte går som det ska (vilket har varit lite väl mycket sista tiden), jag gråter när saker går bra av lättnad, jag gråter och blir arg på alla i min närhet när de inte gör "rätt" och jag gråter när de gör alldeles precis som önskat för att jag blir så glad och rörd. Hur ska det bli när jag har min fina lilla bebis i famnen? Tårarna kommer ju inte ha någon hejd! 
 
Nu ska jag nog låta några tårar rulla av tacksamhet för att jag kan bli och är gravid!

Köksbordet från himlen

Äntligen är vårt köksbord + stolar här! Det kostade förvisso en månadslön men förhoppningsvis räcker det något längre! Jag kan säga redan nu att det är värt varenda krona.
För mig är det viktigt att ha ett köksbord med plats för många. Det ska vara en plats där man ska kunna sitta i timmar och prata, äta, lyssna på radio, fika osv. Jag tror att det är precis vad det här blir!

Nu så

Äntligen har vi internet här ute på "landsbygden", yay!!
 
Så, vad har hänt den senaste veckan?
Jo, mina fina rosa pärla (bilen, inget snuskigt) säckade ihop efter att ha bott ifrån stan i fyra dagar. Sambon kom upprusande i panik en morgon och sa att backen inte gick att lägga i. Fantastiskt när vi inte bor mitt i stan och kan föda barn lite när som helst nu. 
Jag ringde verkstaden som hade tid först idag, över en vecka senare. Jag har brutit ihop, gråtit och haft allmän superångest över hur vi ska klara oss utan bil. Nog för att vi har råd att köpa en ny men inte nu!! Projektet att sälja den gamla, leta på en ny etc. mitt i allt kändes som världens projekt. 
Igår kom bogseraren och körde bilen till verkstaden och idag ringde de och berättade att det var dåligt med kopplinsvätska och att den nu är påfylld.... that was it! Jag dog lite av lättnad! 
 
I lördags överraskade min närmaste familj och vänner med en babyshower! Jisses vad glad jag blev. Jag fick provsmaka barnmat och svara på frågor om nyfödde bebisar, med varierat resultat. Får nog läsa på lite till, ha ha. Jag/vi/bebis fick en blöjtårta, en massa fina småpresenter och det babygym jag har suktat efter men tyckt att det var lite väl dyrt! Fina fina vänner och familj!
Ska trolla fram lite bilder på sakerna.

Nyinflyttade utan uppkoppling

Vi är på plats i nya hemmet. Internet har dock inte kommit i ordning, därav den dåliga uppdateringen.

Läser och inspireras av jultidningar så länge. Snart är det dags att börja baka och pynta nyhemmet!

Ode to a Flat

Så, då var lägenheten såld, flyttfirma bokad och hemmet står nu nedpackat i kartonger. 
Jag känner mig otroligt sentimental och talar om för sambon varje dag att "Det här är sista fredagen/lördagen/söndag vi spenderar här". Jag ser fram emot vår flytt otroligt mycket samtidigt som det är lite vemodigt. Jag köpte den här lägenheten när jag precis flyttat hem från London. Det var min nystart, nu skulle jag ta tag i mig själv på riktigt och sluta flytta runt och leva i resväska. 
Under de fem år jag har bott här har det hänt otroligt mycket. Det har varit tufft många gånger men mest har det varit fint, väldigt fint!
 
 
 
Men, nu går vi vidare, till större ytor och längtar efter den lilla som förhoppningsvis dyker upp om inte allt för många veckor!
 
 
 

Inga barn får hamna utanför - Unicef

 

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.  

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar. 

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!

Har du en blogg? Hjälp UNICEF att uppmärksamma barnen som hamnar utanför. Besök unicef.se/sprid-budskapet/blogga-mot-socialt-utanförskap för att hämta material.

Wire

 

I Won!

Idag är en mycket fin dag!
 
 
Mäklaren fick bud direkt igår på visningen och det är fler intresserade som måste lösa lite bankbusiness innan de kan ge sig in i matchen. 
 
Fick spontanbesök av fina vännen och gudsonen under eftermiddagen. Mycket mys och många blöta pussar blev det.
 
Till råga på allt upptäckte jag att jag vunnit en tävling hos It's a house.
 
 
Den finaste tisdagen på mycket länge helt enkelt!!

Happy Monday

Sitter och väntar på mäklaren, det är dags för visning. Har städat och piffat hela dagen. Med många pauser så klart för att fogarna inte ska knaka allt för mycket!

Men nu vill jag bara ha detta gjort så att vi får packa ihop och göra oss flyttredo på riktigt!

Köpte finfina rosor som sprider en fantastisk doft i hela hemmet!! Det är väl det mest positiva med att vara i visartagen, hemmet är renare än aldrig förr och vi har snittblommor på bordet var och varannan dag.



Peppen är total

Just nu har jag en extrem längtan efter jul. Blir ännu mer pepp och sugen när jag hittade följande klipp.
 
 

Smärtlindring

Igår var andra träffen på föräldragruppen. Det kändes mycket bättre än förra gången. Gruppen var dessutom betydligt mindre vilket gjorde det mer avslappnat. 
Vi diskuterade smärtlindring vilket har gjort mig sjuk ängslig! Jag har alltid varit öppen för all sorts lindring men nu är jag osäker. Tanken på epidural gör mig illamående. Jag hoppas för allt i världen att jag ska klara mig på lustgas och vilja. Jag kommer vara beredd att ta allt som behövs för att bebis ska komma ut så smidigt som möjligt men.... aj aj aj, jag vill inte få nåt inpillat i ryggraden!

princessanna

kontakt: princessannablogg@hotmail.com

RSS 2.0