Don't hate me 'cause you ain't me
Nu är jag hemma igen efter en lång dag på VFUn. Det har gått bra idag också. Dock hände det lite... annorlunda saker. Jag har bland annat träffat den otrevligaste människan någonsin, och jag har ändå träffat ganska mycket människor. Men hon var otrevlig på ett så puckat sätt att jag inte kunde annat än att skratta! Bland annat frågade hon med en "du kan ingenting" ton i rösten hur man kan få ut nåt av att ha VFU i ett ämne som man inte ska bli lärare i (precis vad jag gör den här veckan). Sen skakade hon på huvudet och slog ett papper mot pannan innan hon helt plöstligt började skratta okontrollerat. Jag blev rädd, mycket rädd. Tänk er att hon kan bli lärare till era barn! Detta utspelade sig på eftermiddagen, det var första gången hon ens tittade på mig och då träffades vi strax efter åtta i morse. Jag tyckte hon var skrattretande, men det kunde jag inte låtsas om inför eleverna. Tur att hon inte ska vara där samtidigt som mig mer.
Kommentarer
Trackback
