Ooooh, saker och ting blir aldrig som man tänkt sig. Efter att jag skrev det förra inlägget började det klia i halsen, jag fick svårt att andas och prickar över hela händerna och armarna. Jag hade tidigare under kvällen ätit snittar som hade valnöt på sig, jag plockade bort den men det hjälpte tydligen inte. Jag fick panik, mitt i paniken ringde Malin. Hon fixade direkt så att hon och hennes karl fick skjuts. De kom och plockade upp mig och sen bar det av till akuten. Väl där inne svischades jag in i ett rum direkt. De lyssnade på lungorna och kollade pulsen som var ovanligt hög. Sjuksystern och doktorn bytte en blick som jag inte direkt kunde tyda, men det var inget positivt. Vips hade jag en sån kanylnål i handen, som gjorde lite ont! Jag fick kortison och sen vänta.... och vänta.... Tur att Malin var med hela tiden, hon satt och höll krampaktigt i mitt ben, kanske trodde hon att om jag skulle dö så kunde hon hålla fast mig. Hon gick för att hämta sin karl som satt i väntrummet. Vi var alla tre lite smålulliga, uttråkade (jag, prickig och svårandad) så vi gjorde det enda man kan göra på ett akutrum, utforska alla instrument. Vi lyssnade på varandras hjärtan i stetoskop, dr Tååååbias kollade Malins hals med en sån träspatel och kollade blodtryck. I rummet fanns det en lustig 3 decimeters metallpinne med en öppning i änden. Vi försökte klura ut vad de var bra för. Jag var helt övertygad om att det är för att testa klamydia i urinröret på killar, det var ingen annan. Sen kom jag på att det var lite konstigt att de hade urinrörsklamydiatestarpinnar i ett akutrum....

Efter en och en halvtimme fick jag åka hem med mediciner i påsar och ett jättebandage på handen där kanylen suttit. Idag mår jag bra men är lite trött eftersom det inte blev så många timmars sömn inatt. Ska försöka plugga några timmar.