I måndags var det dags för första träffen med vår föräldragrupp. Jag hade ett väldigt öppet sinne inför träffen. Min bror och hans sambo klickade väldigt bra med sin grupp och de umgås fortfarande, 2½ år senare. En nära vän till mig tyckte att gruppen var ok men det fanns inte några som de kände att de ville umgås mer med.

Så, hur var då vår grupp? Jag tror vi fick med oss nästan alla blivande föräldratyper.

 

De heliga - paret som under två timmar höll varandra i handen konstant. De såg på varandra med sån ömhet i blicken att jag nästan mådde lite dåligt. Då och då smög de in en liten puss. De berättade med ett litet fniss att de minsann köpt precis allt till det kommande mirakelbarnet och att BB-väskan redan står packad vid ytterdörren trots att det är två månader kvar.

 

De oförberedda - paret som såg livrädda och illamående ut så fort ordet förlossning kom på tal (vilket det gjorde ca en gång varannan minut). När barnmorskan sa ord som blod, slem, bristningar blev den blivande mamman blekare än ett hotellakan.

 

Den ensamma starka - hon som kom själv, var påläst och inte ett dugg rädd för vad som komma skall.

 

Kontrollföräldrarna utan koll - paret som inte visste något om något. De ville dock veta allt men hade ännu inte tagit reda på någonting. Den blivande mamman var neurotisk och stressad över att inte veta hur en förlossning går till.

 

De frågvisa - paret som ställde frågor om precis allt! När ska vi åka till förlossningen? Vilka sorters smärtlindring erbjuds? Hur hanterar vi bebis nacke? Hur gör man med fontanellen? Vad ska vi packa? Hur tar vi reda på vilka vi är som föräldrar?

 

Vita skräpet - paret som visste precis allt! De kunde inte förstå för allt i världen hur man inte kan ta reda på barnets kön. Det är ju viktigast i världen att veta det innan. Rosa eller blått kan verka livsavgörande! Hur kan man strunta i att göra 4D ultraljud? Hur ska man då förstå att det är på riktigt? Att gå hem och börja ta av föräldradagar är det bästa som hänt någonsin! Spara dem? Nej nej, det är som att få lite semester innan bebisen kommer.

 

De mysiga - paret som satt tillbakalutade. De skulle eventuellt få snitta ut sin bebis på bestämt datum. De verkade ha koll på det mesta och tillfreds med sin situation.

 

Vi - paret som känner sig ganska förberedda men inser att allt kan förändras beroende på hur förlossningen ter sig, barnets personlighet när h*n väl kommer ut etc. De som läser på om det mesta som går att läsas på om. De som struntar totalt i om det är en pojke eller flicka. De som tar det hela med ro helt enkelt (i alla fall sett utifrån ;) ). 

 

Undrar dock hur de andra skulle kategorisera oss...