Jag läser ganska många bloggar varje dag. Jag gillar de här så kallade "cupcakebloggarna" lite extra mycket. Ni vet de som får livet att verka fantastiskt, smärtfritt och fint hela tiden. Det är ganska långt ifrån min och säkert deras egen verklighet och därav min fascination.

Hur som helst. Jag har nyligen skrivit om huruvida man bör lägga upp bilder på sina barn, eller inte, på sociala forum. Det slog mig nyligen att många, framförallt kvinnliga bloggare, ofta har med sina barn på bild, men aldrig sin partner. Hur kommer det sig? Är det viktigare att hålla sin partner anonym än sitt barn?

Här är min egen alldeles anonyma sambo. ;)

Igår införskaffade vi lite våriga blommor till hemmet. Jag kände mig inspirerad av en massa fina bilder jag sett på våriga och påskiga uppsättningar. Videung tänkte jag, det är ju fint. Plockade åt mig två kvistar och kollade på priset. 70(!) kronor?!?! På riktigt? För två ynka kvistar vide skulle jag behöva punga ut med 70 kronor. Nej tack!

Vi åkte vidare till nästa blomsterbutik. Ranunkel, tänkte jag. Det har jag sett att flera har. Det känns vårigt. Ta tre betala för två, kanon! Eller jaha, ok. En bukett med tre blommor i kostar visst 100 kronor. Så, nio blommor för ensast(?) 200 kronor. Va fan! Blomindustrin måste vara en miljonindustri värd att satsa på.

Vi kom hem med några påskliljor, krokus och kryddor.

Slängde ihop ett gäng citron-, blåbärs-, vinbärs-, halloncupcakes med fluffig marängfrosting. Nu till den stora frågan, vem tusan ska äta upp dem?

Vi har nu gått från att söva barnet på 10 minuter på kvällarna till att det tar två timmar. Argh! Kvällarna bara blåser förbi. Men, efter imorgon är sambon ledig i hela två veckor. Det ska bli så himla fint att hinna ta långa promenader, styra upp hemmet och plocka upp samtliga kartonger som stått packade sedan flytten i november. Allt som vi inte hinner annars.

Vår lilltussa älskar att mysa och sover helst en varm famn. Hon bryr sig inte så väldigt mycket hos vem men är lite känslig för ovana famnar. Hon trivs bäst hos någon som har barnvana eller bara håller henne stadigt.

Igår var vi på kalas hos min brorson som fyllde tonåring. Det var första gången lilla E var med på storkalas. Självklart skulle det kramas, klappas och hållas i. Vi som föräldrar tänkte oss inte för utan lämnade glatt över henne till nya famnar. Idag har vi fått betala för det... Våran annars så glada tjej har varit gnällig, skrikig och allmänt orolig. Enda gången jag har kunnat släppa henne var när vi var ute på promenad och hon låg i vagnen. Annars har det varit totalkört.

Oh well. Nästa gång kanske vi tänker till. Det är nog med intryck att komma till en ny plats och höra nya röster. Nästa gång sker det ur mammas eller pappas famn.

Nu händer det grejer! Lilla E ligger i babygymmet medan jag fixar lite i hemmet. Hon "pratar" på som vanligt. Jag tittar dit och där är den, leksaken i handen. Stora tjejen har tagit tag i den själv och viftar runt med sina okoordinerade rörelser. Yay!

Tanken var att vi skulle till öppna förskolan idag för första gången men jag har ingen lust alls. Det tar emot lite när vi aldrig har varit där tidigare... Nästa vecka så.

Istället hänger vi i soffan och kollar Girls, min lilla tjej och jag.

Jag skulle aldrig ha sagt det högt. Nu vägrar lillskrutt sova i sin vagn. Trots att hon är supertrött och alldeles rödögd. Nä, vid tutten ska det sovas! Inte blir det mycket gjort för mamman.

Jag har belönats med en fantastiskt fin och trött dotter. Jag har nu fått sova åtta timmar, två nätter i rad. Lyxigt värre! Mitt lilla hjärtegull har vaknat, ätit och sen somnat om en stund till.

Jag har läst att man kan börja sätta rutiner för barn vid tre månader. Nu närmar vi oss och jag har insett att jag inte vet hur, var och när vi ska göra saker. Fram till nu har vi enbart gått på känsla. Hon har ätit när hon har verkat hungrig och fått sova när hon har varit sömnig. Hur tusan ska vi göra nu? Är det tokigt att försöka styra eller mår lilla E bäst av att jag bestämmer när och hur vi gör saker?

Det nya nu är i alla fall att hon sover ensam på dagen, inte i mitt knä! Det är toppen att ha uteplats där vi kan ställa ut vagnen under middagslurerna!

Det är fantastiskt med garage på vintern. Inte lika fantastiskt när garagedörren har frusit igen när sambon har bråttom till jobbet...

Äntligen har jag tagit mig i kragen och inhandlat lite blomster till hemmet. Favoriten hortensia och lite påskliljor.

Satte även några lökar idag sisådär 3-4 månader för sent. Får se om de tar sig eller om krukorna förblir tomma.

Idag packade vi in hela familjen i den lilla rosa bilen och begav oss till storebror med familj. Där bjöds det på grillad korv, en stor favorit. Under gårdagskvällen slängde jag ihop lite monkey bread medan dottern skrek sig tokig! Det är inte hennes grej att få sitta någon annanstans än i famnen hos någon. Spelar inte någon roll hos vem, bara det är en varm famn. Anyhooo bullen var väldigt uppskattad av den två-årige brorsonen. "Mmm god, mer tack."

Bra dag helt enkelt.